Eftersom vi hade spelat allt bättre under lördagens gruppspel hade vi förhoppningar på att det skulle rulla på även i finalen, och det började också väldigt bra. Redan efter någon minut bröt Jenka vid mittlinjen, satte full fart förbi en försvarare och tryckte dit 1-0. Ändå såg vi nervösa och ängsliga ut. Trots att Älta inte satte någon jättehård press stressade vi framåt och tappade boll i onödan och snart började Älta skapa en del framåt också. Efter ca fem minuter fick de en hörna från vänster. Vi låg rätt men tjurrusade dessvärre bort oss på en motståndare. Hon la bollen till rätta och tryckte in kvitteringen från ganska långt håll.
I den andra halvleken fick vi aningen bättre flyt i offensiven och skapade en del framåt, men det gjorde å andra sidan Älta också. Det såg krampaktigt ut. När vi fick ett numerärt överläge med ett par minuter kvar hoppades man ju att vi skulle kunna utnyttja det och göra som vi hade tränat på, men fortfarande var vi för uppstressade och hafsade iväg avgörande passningar och avslut i fel lägen. Avgörandet uteblev och matchen rullar över i Golden Goal. Ett par minuter in i förlängningen sköt en motståndare från ganska långt håll. Carro verkade missbedöma bollen och såg ut att tro att den skulle gå över, men den satt stenhårt ribba in och matchen var över.
Förlusten kändes rättvis och vi kom tyvärr inte alls upp i samma nivå som vi hade haft under långa stunder under lördagen. Älta var mer samlade och gjorde rätt saker vid rätt tillfälle och det är bara att gratulera!
