Jämfört med det IFK Nyköping vi under några år har mött i division I var det en hel del nytt, men det var ett bra och fysiskt tufft motstånd vi ställdes emot. De var välorganiserade i defensiven och under första halvleken körde vi ofta fast på mittfältet och fick ställa om till försvar. På det sättet hade nog bortalaget mer boll än oss under första halvlek och vi fick lägga en hel del energi på defensiven, vilket vi oftast gjorde bra. Backlinjen klarade sig fint och Elsa var stabil längst bak. Efter 43 minuter fick vi en frispark mitt på planen. Vi flyttade upp folk och Vio lyfte in bollen i motståndarnas straffområde. Bollen hamnade hos Zabbe som från felvänd position snurrade runt och drog till på volley. Den satt stenhårt i nätmaskorna och var inte mycket att göra något åt för keepern.
I andra halvlek fortsatte kampen. Nu hittade vi lite bättre ytor att rulla på, men det var å andra ömsesidigt. Allteftersom tröttheten och värmen tog ut sin rätt så blev ytorna större på båda håll. Vi försökte hålla i bollen lite mer och skapade en del halvchanser och hörnor, men det var i ärlighetens namn Nyköping som skapade de klaraste lägena. Vid något tillfälle kom en motståndare fri med Elsa och petade bollen förbi henne, men som väl var rann den precis utanför ena stolpen. Vid ett liknande läge fick de bollen mot det tomma målet men då var Fredrika där som en räddande ängel och lyckades få bort bollen. En tredje chans man minns var när Elsa styrde bollen i ena stolpen innan hon kunde ta hand om den.
Vi kämpade och slet tillsammans och inte minst Fredrika var magnifik i backlinjen. På slutet blev det lite grinigt och extra hårt i närkamperna men vi stod upp bra och vi drog en stor lättnadens suck när domaren blåste av för full tid.
Spelmässigt gör vi inte någon av våra bättre matcher men kampviljan är det verkligen inget fel på. Nyköping var riktigt aggressiva och jobbiga att möta och av det vi såg idag är det lite svårt att förstå deras tabellposition.