Vi inledde skapligt och försökte få till en varierad defensiv, men Enskede hade minst lika mycket boll som oss. Efter nio minuter fick vi till ett riktigt snyggt anfall och lyckades ta ledningen. Vi hade tryckt tillbaka bortalaget en aning och Svensson fick bollen på högerkanten. Hon spelade upp på Nemo som kunde vända upp och utmana. Hon drev snabbt in i straffområdet, tog sig förbi ett par spelare och spelade hårt och distinkt längs mållinjen mot bortre stolpen. Där dök Ylva upp och kunde trycka in bollen i öppen kasse, nästan som en repris på att av förra helgens mål mot Täby.
Efter detta var det inte så värst mycket mer roligt som hände framåt. Enskede varierade anfallet genom att då och då slå en längre boll, men dessa hade vi sällan några bekymmer med att ta hand om. När vi försökte sätta högre press lyckades vi sällan låsa fast motståndarna tillräckligt bra, då en del aggressivitet saknades och emellanåt kunde Enskede komma igenom vårt mittfält. Längst bak var det dock stabilt och de hörnor som motståndarna skapade plockade Jessica ner lugnt och behärskat. Framåt var det inte så mycket som fungerade. Det blev lite ensidigt spel på högerkanten, kanske på grund av vinden, och vi körde ofta fast någonstans utanför straffområdet. Dessutom var rörelsen utan boll ofta för dålig och vi stressade framåt när hela Enskede redan var samlat.
Andra halvlek liknade till stora delar den första, med skillnaden att spelet nu oftare hamnade på vänstersidan. Enskede hade ofta ett bättre passningsspel, där de hittade trianglar och vägar framåt, men de hade väldigt svårt att skapa några riktigt farliga chanser. För publiken var det nog bara spänningen med uddamålsledning som gav någon behållning. Så vacker fotboll var det knappast frågan om. Till viss del kan vi kanske skylla på vinden, men vi ska vara glada att vi fick med oss alla tre poängen.