Att motivation är viktigt i fotboll blev tydligt under lördagens bortamatch mot Telge, som kämpade för att hänga kvar i ettan.
Vi hade tänkt försöka bygga vidare på förra helgens fina insats mot BK30. Vi startade lite lägre för att undvika Telges snabba omställningar, men till skillnad mot i förra matchen blev vi nu bara passiva. Telge tilläts göra lite vad de ville och vi agerade en och en mest hela tiden. Om en av oss satte press stod övriga runtomkring och tittade mer eller mindre på, i inledningen. Understöd och samarbete var som bortblåst. Detta bidrog självfallet till att hemmalaget fick kommandot och började skapa en del lägen. Efter några minuter försökte vi lyfta upp laget för att om möjligt vakna, men denna eftermiddag gick allt som kan gå fel verkligen riktigt fel.
Efter 23 minuter slog Telge ett fint instick när vi åter var för passiva i defensiven. En motståndare kom fri med Carro som rusade ut. Hon var på både boll och spelare, med resultatet att domaren blåste både straff och utvisning. Jasse fick ouppvärmd hoppa in men kunde inte göra något åt straffen och vi hade 0-1. För ett ögonblick såg det ut som om vi skulle tagga till av detta men det dröjde inte många minuter förrän nästa bakslag kom. I den 28:e minuten lyckades Telge åter hitta in med ett instick. Jasse var snabbt ute men lyckades bara halvrädda och returen slogs in i tom bur. Efter 37 minuter kom 0-3 på en vänsterhörna där Jasse dessvärre inte nådde bollen. På bortre stolpen kunde en motståndare trycka in den. Och endast två minuter senare fullbordades den första halvlekens elände när vi agerade marmorstatyer i och utanför eget straffområde. Vi hade åtskilliga möjligheter att få bort bollen eller åtminstone att täcka avsluten, men Telge hamnade till slut rena med en chanslös Jasse och vi låg under med 4-0 när domaren äntligen blåste av för paus.
I den andra halvleken spelade vi 3-5-1 för att försöka få tag i mittfältet. Det såg väl aningen bättre ut emellanåt, men så fort motståndarna kom förbi vårt mittfält var det farligt då de enkelt hittade ut på sina snabba kantspelare, som kunde utmana vår trebackslinje. Jasse fick göra några bra räddningar innan femte målet kom. Telge anföll som så många gånger på sin vänsterkant. Vi agerade mer än lovligt snällt och tafatt, så att de kunde spela rakt in i boxen, där en motståndare kunde trycka in bollen.
Efter 70 minuter tröstmålade vi på en högerhörna som Emelie slog. Returen styrdes knappt in via Frida. Men redan två minuter senare gjorde Telge sitt sjätte mål för dagen. De kom åter runt på vår högerkant och trots att det såg ut som om vi hade fått stopp på motståndaren vid kortlinjen fick hon in bollen framför mål. Och när vi nu var rätt i position slutade det hela förstås med självmål. På slutet fick vi ännu en utvisning och denna var betydligt svårare att begripa sig på. Flisan reagerade fullt rimligt på en motståndare som hade spelat över gränsen otaliga gånger tidigare, bl.a. genom att stämpla Jasse i bröstet utan kort från domaren (som tydligen var släkt med nämnda spelare). Så de sista tio minuterna fick vi alltså spela med två mindre på banan. Med tre minuter kvar på ordinarie tid tryckte Jenka sig starkt runt på högerkanten. Kicki screenade bort en back vid första stolpen och Malin fick på så sätt fritt läge att sätta 2-6.
Den här matchen är bara att glömma så fort som möjligt. Egentligen fungerar ingenting. Vi har inte rätt inställning i starten och det bidrar till att Telge får spela sin fotboll lite hur de vill. När vi dessutom får Carro utvisad tidigt i matchen blir det förstås ännu svårare och Telge vinner självklart helt rättvist. Tråkigt att domaren tappade greppet i andra halvlek bara, och att vi avslutar serien på detta sätt. Men nu försöker vi avsluta snyggt med de två sista matcherna i division III och så tar vi nya tag för att kunna bygga vidare inför nästa säsong.
